Diabetisk ketoacidos (Diabetic Ketoacidosis, DKA) är ett akut, livshotande metaboliskt tillstånd som kännetecknas av den biokemiska triaden hyperglykemi, ketonemi och metabol acidos med förhöjd anjonlucka (High Anion Gap Metabolic Acidosis). Tillståndet uppstår till följd av absolut eller relativ insulinbrist i kombination med överskott av motreglerande hormoner 1,2.

Akut handläggning av diabetisk ketoacidos 1 Vätskeanpassad resuscitation Ge 0.9% NaCl intravenöst för att återställa cirkulerande volym 2 Kaliumkontroll & Ersättning Kontrollera S-kalium noggrant innan insulin påbörjas 3 Insulininfusion Starta fast dos IV insulininfusion (0.1 E/kg/timme) 4 Glukostillägg Tillsätt 10% glukos när blodsocker understiger 14 mmol/L

Diagnostiska kriterier (UK JBDS-riktlinjer)

Alla tre kriterier ska vara uppfyllda för att säkerställa diagnosen DKA 1:

  • Ketonemi: kapillärt beta-hydroxibutyrat ≥3.0 mmol/L (eller uttalad ketonuri >2+ på urinsticka).

  • Hyperglykemi: blodglukos >11.0 mmol/L eller känd diabetes mellitus (observera att euglykemisk DKA förekommer vid behandling med SGLT2-hämmare samt under graviditet) 1,2.

  • Acidos: venöst bikarbonat (HCO3-) <15.0 mmol/L och/eller venöst pH <7.3.

Klinisk bild och symtom

  • polyuri, polydipsi, uttalad dehydrering, illamående, kräkningar och generaliserad buksmärta.

  • Kussmaulandning (djup, forcerad andning som kompenserar för den metabola acidosen) samt söt lukt av aceton (även kallad frukt- eller päronlukt) från utandningsluften.

Klinisk parameter Bedömnings- och handläggningsgräns
Kapillära ketoner ≥3.0 mmol/L (krävs för diagnos)
Venöst pH <7.3 (indikerar acidaemi)
Venöst bikarbonat (HCO3-) <15.0 mmol/L
P-glukos >11.0 mmol/L (eller lägre vid euglykemisk DKA)

Behandling och omvårdnad (UK JBDS-protokoll)

  • 1. Vätskeersättning (Fluid Resuscitation): Återställ cirkulerande volym med natriumklorid 9 mg/ml (0.9% NaCl, beräknat genomsnittligt underskott cirka 100 ml/kg). När blodglukos sjunker under 14.0 mmol/L tillförs även glukos 100 mg/ml (10% glukos) med 125 ml/timme parallellt med 0.9% NaCl för att säkerställa att insulininfusionen kan fortgå tills ketonerna är eliminerade 1.

  • 2. Fast dos intravenös insulininfusion (Fixed-Rate Intravenous Insulin Infusion, FRIII): Ge snabbverkande humaninsulin intravenöst med en fast dos om 0.1 enheter/kg/timme. Patientens ordinarie långverkande baslinjeinsulin ges subkutant som vanligt 1,2.

  • 3. Kaliumersättning (Potassium Replacement): Insulin driver in kalium i cellerna, vilket medför risk för kraftigt sjunkande kaliumnivåer. Uteslut kaliumtillägg om S-kalium är >5.5 mmol/L, tillsätt 40 mmol/L kaliumklorid (KCl) i droppet om S-kalium ligger mellan 3.5–5.5 mmol/L, och avvakta med insulin om det initiala S-kaliumet underskrider 3.5 mmol/L tills kaliumnivån har korrigerats 1.

Se även